Jag måste bara säga att världes-sötaste-hund-priset går till Kajsa. Douglas Ciaociao. Den är så underbar så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte gå när vi är med henne. Hon är så gosig och underbar. Ja, ni ser ju bilden! Det är som en björn.

 

Jag mötte upp Linn och Douglas vid Saluhallen (Linn hade dock lite problem med att hitta dit... linn linn linn...). Vi handlade mat och bröd, fast halva limpan åt vi upp på vägen till D. Haha, vi är inte så stiliga vi inte. Vi gräver oss fram i limpan. och äter med händerna. (På vilden har vi skurit av där vi grävde för att kunna göra det fint, men det blev inte riktigt så..heh) Vi kokade tortilini och lagade massor med gosaker hemma hos Dogge. Allt var gott men ingentin passade ihop. Nästa gång ska vi dock laga lite bättre mat. Men vi är så underbara. Vi bryr oss inte om stil eller någonting utan vi bara är oss. Vi har inte setts på hela sommaren och det märktes verkligen. Vi hade det så himla kul. Vi skrattade utan avbrott hela tiden. Bokstavligt talat. Åh så jag älskar mina vänner. Vi har så himla kul tillsammans. Man märker att vi har lärt känna varandra för de vi är och inget annat. 

 

Jag var dock tvungen att springa efter bara någon timme för att hinna till ansiktsbehandlingen. Det var jättesynd verkligen. Jag ville så gärna stanna. De var söta och plockade undan kaoset och mötte upp mig efterråt. Douglas följde mig till stationen och jag åkte och hämtade barnvaktsbarnen. Nu sitter jag här med mitt kaffe och ska höra av mig till mina vänner. Ikväll är det sista kvällen och jag vill uttnyttja det!