De som läser min blogg är nog endast ni mina vänner, haha! Och ni alla vet vad jag vill men jag vet inte om alla verkligen förstår mina styrka till min dröm.

 

En bit av mina mål och min stora dröm här i livet är att flytta till New York eller Los Angeles. Jag har inte varit i LA än så därför kan jag inte säga någonting om det men av vad jag har fått för intryck av staden så är jag bara positiv. Nu kanske ni tänker "aaa men jo det vill alla". Men att flytta till USA är inte bara något jag vill. Det är något jag kommer att göra. När jag var 11 år gick jag hem från skolan och ringde min mamma för att säga att jag var ledsen så jag ville gå hem. När jag kom hem gick jag in på datorn och kollade upp rimliga hus för oss att flytta till i Los Angeles. Mamma kom hem från jobbet och frågade vad jag var ledsen över. Jag brast ut i tårar för jag ville inget hellre än att flytta dit. Jag visade henne ett hus som jag tyckte var fint. Jag hade tjatat så länge och försökte få dem att förstå hur mycket det betydde för mig. Förståndiga som mina föräldrar var så sa de till mig att det inte gick. De har jobb och familj här i Sverige de inte bara kan lämna. Efter många tårar insåg jag att jag var tvungen att vänta tills jag får bestämma själv. Jag ser det så här. Innan jag är 18 år så är jag en del av mamma och pappas liv där de fortfarande kan påverka mitt liv men när jag fyller 18 så föds mitt egna liv där allt går min väg, Så när den dagen slår in kan ingenting hålla mig tillbaka. Jag skrev ut bilden på huset och satte upp det på min dörr.

 

Att flytta till USA är bara ett litet smakprov på vad mitt mål innebär. De här är början. 

När jag var 9 år och vi lekte "onsyliga leken" på skolan så skulle vi alla bestämma vad deras karaktär ville jobba som. Man fick välja vad man ville. Jag valde skådespelerska. De andra frågade mig varför. Jo, för att jag vill stå framför kameran och agera. Jag vill uppleva ett filmliv på riktigt. Efter det var jag alltid skådespelerska i alla lekar. Skådespeleriet var det som startade igång USA drömmen. Eftersom filmindustin är så enorm i USA så antog jag att det var dit jag behövde komma. Jag behövde börja där. Det fanns ingen chans att slå igenom i Sverige om man vill bli världskänd. De programmen jag kollade på då var Zack och Cody's ljuva hotelliv, That's so Raven, Hannah Montana etc. Där var alla barn och tonåringar. Jag insåg att man behövde börja ungt för att lyckas stort. Där för att jag inte ville vänta till att flytta och huset på dörren blev äldre och äldre.

 

Mina föräldrar anmälde mig till teaterkurser en gång i veckan för att få mig att inse vad teater verkligen var. Jag älskade det. Och bäst av allt så träffade jag på alla olika människor som alla älskade att göra det man själv gjorde. Jag slutade efter två år på Calle flygare teaterskola. Och det har inte gått så bra för mig som det gjort sen jag slutade. Jag har nu gjort några få jobb men det är alltid en början. Jag går på castings ofta och där träffar jag inspirerande personer som verkligen tror på mig. De säger att man alltid börjar i botten och jobbar sig uppåt. De säger att jag kommer att klara det bara jag vill och är villig att offra det som behövs. De är enormt ärliga. De jobbar ju med sånna som mig dagligen så de förstår hur mycket personer verkligen vill det de drömmer om.