A little story about how we react
Det var en gång en kväll, lik alla andra torsdagskvällar. Familjen hade precis ätit upp sin kvällsmåltid och dottern i huset gick in på sitt rum för att göra iordsning lite inför kvällens hemstudering. Hon börjar plocka upp lite kläder och la de på sin plats då hon plötsligt hör sin far roppa från köket. Hon undrade vad det var som stod på och sprang ut i hallen. Det var då. Då som hon hörde signalerna. Familjens hund rusade ut i hallen med far och mor hack i hälarna. Dottern fick panik och skyndade sig på med skorna. Hon rusade ut ur dörren och bad sin far följa med. Farn svarade nej och ville inte följa med men flickan tjatade och tjatade och till slut fick hon med sig hennes far. Morn stannade kvar med hunden och höll koll från fönstret medan hennes två fantastiska människor rusade ut på grusgången. De sprang några steg och ser att två män redan var på plats. De sprang lite till och till slut så hann de fram innan det var för sent. De velade och hade olika uppfattningar om hur de ska göra det slutliga valet. Farn frågade när de kommer tillbaka nästa gång och svaret blev, om två veckor. Då var de överrens. Glada gick de två tillbaka in till deras älskade mor och hustru med stora leénden på läpparna. Så fort de kom inanför dörren så rev de upp det. Galna som fågelungar fick de alla varsin glass tillslut.
Ja, så här kan det se ut varannan torsdagskväll på vårarna och sommrarna hos denna familj. Framför allt när det är den första gången på året den kommer! Galna i glass, jo det må jag säga.
Trackback